Ni vet när man känner något väldigt starkt? När man till exempel känner ilska som bultar inom sig, som hettar upp ens blod och får synfältet att bli dunkelt eller då man känner sådan lycka att fötterna knappt rör vid marken. Jag antar att jag egentligen inte behöver fråga.
Men har ni varit med om då dina känslor är för många, för hoptrasslade, för att du ska kunna avgöra om du är arg, glad eller ledsen? Då någon frågar hur man mår eller inte förstår något som är visentligt för dig, har ni då någon gång känt hur ni vill ta alla dessa känslor, slita bort dem från ditt inre och bokstavligt kasta dem på den person som gör att du känner på det sättet du gör? Låta den personen handha alla dessa trassliga känslor.
Så har jag känt många gånger...
Jag vet att ni som läser det här kanske tänker att jag helt har tappat det nu och bara svamlar på som en dåre men det här är bara en av de sidor som är min komplexa personlighet. (Plus jag känner att den starkaste känslan inom mig just nu är förbittring, vilket jag inte kan ge en förklaring till varför det är den starkaste just nu, så deal with it.)
Vänliga hälsningar från er något (just nu) förbittrade och konstiga bloggförfattare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar